life

Vilken reaktion...?
Om jag valde att bli vegetarian tror jag det skulle bli helt accepterat.
Det är så pass vanligt idag så det är ingen som reagerar eller tycker det är något konstigt.
Mitt val är att utesluta en sak.griskött. En enda sak men ändå så mycket ifrågasättande.
Var glad att jag inte uteslutit kött överhuvudtaget. Hade inte det varit krångligare?

Denna reaktion över en bild på msn... Förlåt, men jag förstår det inte.
Ett klädesplagg extra är väl ändå bättre än ett för lite?
Om jag hade gått i minikjol och urringat, eller lagt ut utmanande bilder på mig själv,
hade du då sagt något? Förmodligen hade jag inte fått någon större reaktion eftersom
sådana bilder finns i stort sett överallt.
Vad jag än väljer att ha på mig så är jag samma person. Hoppas du förstår.
Folk brukar ju säga att man ska lyssna till sin inre röst och gå sin egen väg. Så låt mig då göra det.




Glad Eid :)

Idag är det stora Eid. En muslimsk högtid som man firar till minne av när Ibrahim skulle offra sin son till Gud. Ibrahim litade på Guds ord och gjorde som han sa. Gud sände honom då ett får som tog sonens plats.
Många muslimska familjer slaktar därför ett lamm till denna högtid som de ger till fattiga. I Sverige är det väl inga som slaktar ett helt lamm... Men det är en dag fylld med givmildhet och glädje.

How to cook nice rice

Tänkte beskriva hur man kan göra "afghanskt ris":) Lite krångligare, men väl värt besväret för det är så mycket godare:)

Använd bra kvalitets ris, t.ex. långkornigt, basmati ris.
Amiri ris är min favorit. Inköpt i en orientalisk affär i Växjö.


1
Mät upp ris i en bunke. Skölj först riset ett par gånger i vatten och blötlägg det sedan i ca 3 timmar. (Detta vatten ska hällas av innan riset kokas). Det funkar även om riset inte blötläggs men det blir bättre om det får stå ett tag.

2
Koka
upp vatten, tillsammans med salt och lite olja, i en rymlig gryta. Häll sedan riset i det kokande vattnet och låt koka utan lock i ca 8 min (mer eller mindre beroende på hur länge riset vattendragit). Koka i mycket vatten så att riset inte klibbar ihop! Riskornen ska "dansa" runt lite i vattnet;) Man vet att riset är klart när kornen är "medelmjuka". Man ska kunna pressa sönder ett risorn mellan fíngrarna men det ska inte "smulas sönder", "kärnan" i riset ka fortfarande vara lite hård.
 
3
Häll riset i ett durkslag och låt vattnet rinna av. Skölj det snabbt ett par gånger i kallt vatten.

4
Häll lite olja i botten på grytan och häll sedan i riset igen, denna gång utan vatten! Om du vill få fin färg och smak på riset kan du krydda med lite gurkmeja, tandoorii krydda, curry eller något annat. Kan även behövas lite salt men det är ju en smaksmak.

5
Bygg upp
riset som en "vulkan" och gör några lufthål där ångan kan komma upp. Blanda ca 1 dl vatten, 1-2tsk vatten och ett par matskedar olja. Häll detta över riset så utspritt det går (du ska inte blanda om i riset).




6
Klä in grytlocket i en kökshandduk och lägg locket på grytan. Handduken behövs för att fånga upp vattenångan så att den inte ramlar tillbaka på riset. Placera något tungt föremål på grytan så att ingen vattenånga kommer ut. Låt riset stå såhär i 25-35 min på låg värme. När grytan känns het är det förmodligen klart. 



Häll upp riset i en fin skål. Riset längst ner på botten går också bra att skrapa ur och knapra på:) 

Lycka till och smaklig måltid!


Svar från ovan


Tänkte bara berätta vad som hände den 13 okt när mamma blev sjuk. Vi var i jönköping och mamma körde bilen. Vi hade lånat morfars GPS den dagen och programmerade in en gata i Norrahammar, strax utanför Jönköping. Vi hade precis ätit på Max, där vi även träffade min moster en stund. Mamma körde iväg och följde GPS:en till punkt och pricka. Men vi tänkte ändå att vilken konstigt väg den visar...? Det måste ju ta mycket längre tid än den stora vägen som vi kom ifrån? Men eftersom vi var lite osäkra på vägen så följde vi GPS:ens rikting. Efter ca fem minuters bilfärd får mamma jätte ont i magen, och då menar jag jätte ont! Jag börjar fråga henne vad som händer och blir lite halvt panikslagen när hon liksom knappt får fram ett ljud. Hon säger till slut att " jag har så ont! Jag klara inte det här..." Ur min mun flyger det bara ut ord om att hon ska köra in till kanten och stanna. Sekunden efter kör hon in på en parkering. (Jag menar en parkering mitt i en nedförsbacke med små skyddsräcken mot ett stup till skogen, i en kurva, som sedan leder rakt ner till motorvägen... ) Mamma hann precis köra in på parkeringen innan hon helt tappar kontrollen, lyfter fötterna från pedalerna, motorn dör såklart och hon faller ner med huvudet mot ratten och svimmar av. För er som inte tror på en övre makt så ser väl detta ut som en slump att GPS:en visade oss den här vägen där det fanns en parkering mitt i vägen? Men för mig var detta ett svar direkt från ovan. Gud räddade oss i sista stund!

Börja fokusera

Nu måste jag verkligen börja fokusera. Det känns som hela mitt sinne är ur balans på något mystiskt sätt. Jag kan helt enkelt inte fokusera och det händer alla möjliga konstiga saker. På jobbet i måndags skulle jag byta rulle med omslagspapper. Jag ställde rullen på disken och den tunga saken tippade såklart och vällte ner en glasskål full med små gelekulor och vatten. Jag skämdes så enormt mycket så jag ville helst sjunka genom jorden. Men mina jobbarkompisar sa inget och hjälpte mig istället att städa upp och jaga gelekulor... Trodde jag skulle få en utskällning men tack för att jag slapp. Jag förbannar mig själv istället och inser att jag måste börja fokusera till 200%. Skulle nyss göra en macka men den flög i golvet med tomater och allting, upp och ner såklart. Trevligt!
Även när jag är ledig så känner jag mig stressad och orkeslös.. Kanske någon vitaminbrist? Tänker så mycket på olika saker som hänt och det blir rätt jobbigt i längden... I vilket fall så måste det bli bättring!

Helgen


I fredags var det jobb på konsum. I lördags jobbade jag på konsum och på kvällen var jag hemma hos min vän Christina. Blev två filmer och mys! Idag började jag med att frosta av frysen, det behövdes verkligen. Den var full av snö... Kvällen spenderade jag med Christina. Blev lite Guitar hero och bakning. Hon går på livsmedelsprogrammet och bakar hela dagarna ;) men ändå lyckade vi inte riktigt med glasyren till tosca kakan. Blev bara en äcklig sörja med flytande smör så den fick åka i soporna. Kan ju avslöja att den andra omgången blev mycket bättre och kakan blev riktigt god till slut! ;)

Var verkligen glad att ha fått lite sällskap i helgen. Tack gumman! Annars är ju mina dagar så ensamma och tråkiga nu... Det värsta är att jag inte heller ha lust till att göra något. Känner mig bara så nere hela tiden. så här går det ju inte ha det...


Saknad

Saknar min älskling något enormt. Han har varit borta ett bra tag nu men bara två veckor återstår. Jag hoppas verkligen han har det bra. Det sägs ju att kärleken blir som ny när man varit ifrån varandra ett tag. Jag känner det redan nu. Jag älskar honom så mycket! Men det känns jättejobbigt att inte ha honom här.

A part of me is missing when you are not here ...
Miss you darling!
God bless you! Allah hafiz!





Dessa myndigheter...

Läste i onsdagens Smålandspost (28/10) om en asylsökande man som råkat hamna på fel tåg. Han skulle på en intervju till migrationsverket i Malmö. När han skulle ta tåget hem till Växjö så klev han av misstag på fel tåg och kom istället till Köpenhamn. I Danmark gjorde poliser en rutinmässig identitetskontroll och även om mannen förklarade för polisen att allt var ett misstag så tog de honom i förvar. Detta ledde sedan till omfattande kontakter mellan svenska och danska myndigheter.För er som inte vet så är asylsökande personer är inte tillåtna att lämna Sverige och därför blev det så stor grej av det hela. Men lyssna nu och häpnas! Resultatet blev att mannen nu är tvungen att göra om hela asylsökandeprocessen. Alltså börja om helt från början med intervjuer och allting! De två år han redan varit i Sverige betyder helt plötsligt ingenting. Stackars, stackars människa säger jag bara. Varför kunde inte bara polisen visat honom tillbaka till rätt tåg så hade han varit i tillbaka i Sverige 15 min senare?!
Dessa myndigheter säger jag bara! Var är känslan för mänskligheten och allt sunt förnuft?
Tänk bara vad asylsökande går igenom... Omfattande intervjuer där de tvingas återberätta sin oftast tragiska livsberättelse och svara på mängder av frågor för att bli betrodda. Och all denna väntan på att få stanna eller inte få stanna. Kanske helt själv, i ett främmande land med främmande språk och ingen att prata med.
Vilken enorm psykisk stress...

Någon som läste artikeln? Vad tänker ni om detta?


Mamma är sjuk

Mamma har varit sjuk i nästan tre veckor nu. Hemska Magsmärtor, illamående och helt orkeslös. Hon fick först ligga på sjukhus en vecka. Gjorde undersökningar på hjärna, hjärta, gallan, blindtarmen och kollade blodvärden. Konstigt nog så upptäcktes inga fel, så hon fick helt enkelt åka hem. Men efter ett par dagar hemma liggandes i soffan, helt utan energi, och efter att ha svimmat en gång på natten så fick hon åka in igen. Nu ska de göra fler undersökningar och jag hoppas verkligen de hittar något! Det är ju något fel! Men vad?!
Jag tror hela hennes kropp säger ifrån efter all stress och oro. Det psykiska sätter ju trots allt sina spår på kroppen. Men jag tycker det är riktigt jobbigt nu att inte få veta vad det är frågan om!?  
Min fina mamma...


Allhelgonahelgen

Allhelgonahelgen - en helg att minnas de bortgångna.

Man ska tänka på sina nära och kära som man har förlorat, tända ljus på deras gravar och
smycka dem med fina kransar eller blommor. Visst är det en fin helg och visst är det mysigt när man ser alla små ljus i mörkret på kyrkogårdarna.

Denna helgen förknippar jag med änglar. Nu var det ett år sedan som jag, och min före detta klasskompis Caroline, gjorde vårt projektarbete. En två meter stor ängel i blommor. Blev riktigt fin.

En del firar istället Halloween och spökar ut sig till alla möjliga hemska saker; spöken, djävular och vampyrer. Visst är det väl roligt att ha maskerad men ärligt talat så förstår jag inte nöjet med att efterlikna ondskan och hatet. Är det inte godhet och kärlek vill vi förmedla när vi minns de bortgångna? Och visst hoppas vi väl på att de är änglar.

Mina varma tankar till min farfar, Roland Jonsson.


Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0